Jag har gjort en Gunnar Ståhl...

Förra veckan när jag och maken var och lyssnade på ett föredrag av rosprofilen Gunnar Ståhl, berättade han bl a om sin gamla ros, som han trodde hade dött. Han grävde upp roten, och upptäckte att det fanns ändå en hel del skott, så han lade den i blöt i en vecka - och månntro: rosen kom tillbaka till livet igen!
Jag har tre plantor av rosen "Mme Isaac Pereire", varav den äldsta blev inköpt och planterad ngn gång i mitten på 90-talet. En underbar bullig romantisk ros -när den trivs...



Vår äldsta ros, började se lite skröplig ut, och eftersom jag hade ny rabatt på gång att anlägga i höstas, blev den uppgrävd och planterad där.
Jag tänkte: "Kommer den, så kommer den...Och förresten har jag ju två plantor till..."
Iallafall fortsatte den att se eländig och torr ut, och efter föredraget med Gunnar Ståhl, tänkte jag att jag skulle ta och testa hans recept; grävde upp rosen, och nu ligger den i blöt. Och visst, där syns ett par friska skott på den, så vem vet, det kanske fungerar även för mig att "göra en Gunnar Ståhl"...Jag ska ladda med lite bananskal i botten då jag planterar den igen och ge den en ny chans.




Inte är det konstigt heller att den blev skröplig, då den växte i en vild del av vår trädgård tillsammans med en skog av hösthallon och annat. Den tillhör ju egentligen en av de kinkigare madammerna.



"Mme Isaac Periere" är en gammaldags ros från 1881, av Garcon, Frankrike, och räknas till bourbonrosorna.Rosen är uppkallad efter makan till en fransk bankman under Napoleon III's tid.

Den doftar gott, och har stora, fyllda blommor som går i hallonrosa, och blommorna är lite hängande. Rosen remonterar och kan bli 1,8x1,5 m, men kräver optimala odlingsbetingelser, och är inte helt sjukdomsfri. Zon 3.
Ändå, för de som kan ha den i sin trädgård: EN UNDERBAR ros!